idag gick jag vilse

Eller ja, kanske inte. Var ute på en spontan promenad efter träningen ihop med Sanna och Pim-Pim. Pim-pim är en liten hund, som man kanske kan räkna ut med röven för att ingen människa har det namnet.. Väl? Iaf, så skulle jag och Sanna bara ha en liten get-together. Snacka snusk och 25-årskriser. Väl promenerandes på ett stråk inne i Svartemosse, så tyckte vi att vi hade börjat gå lite väl långt. Nästan så att Pim-pim blev trött, vilket jag har svårt att tro att ettriga pinschers blir efter en kort promenad. Tillslut så fick vi lite panik, eftersom vi kom ut på typ.. Landet? Ett stort jäkla stenröse och elledningar som gick överallt, typ i denna stilen. Vi gick upp och ner i backar, klättrade i skog och plockade blåbär, funderade på ifall vi skulle äta Pim-Pim och vilken del som skulle vara godast, och tillslut, efter mer än en timme, så kom vi ut precis där vi hade börjat. Home, at last. Två stadstjejer och en miniatyrhund med hybris/napoleon-komplex har inte ute i skogen att göra.

Ja, det var min lediga dag det. Nu har jag sex dagar i rads jobb att se fram emot. Gettin down and drrrrty. Godnatt.

du är dum

Jag tror det bara är jag som läser min egen blogg. Men vet ni vad? Det skiter jag i, för jag tycker jag är så jävla rolig och är så jävla egenkär så det spelar ingen roll. Fan vad jag älskar mig själv!

R.I.P Ryan Dunn

Som 16-17-åring var jag helt besatt utav Jackass/CKY-snubbarna. Jag älskade serien, humorn och försökte efterapa alla påhitt det gjorde (dock inte lika fullt ut som min dåvarande pojkvän Emil, som bröt ett revben efter att ha åkt kundvagn rätt i en vägg i full fart samt fick skrapsår över hela rumpan när han ramlade av sin skateboard när han åkte naken, i sann skejtaranda). Just under den perioden så var det väl Bam man tyckte var "snyggast", men jag gillade alltid Ryan mest. Han var ju lite den där buffliga snubben som såg ut som en riktig lodis och gjorde dom sjukaste grejerna, bara för att underhålla.

Han var en sjukt rolig kille som gick bort alldeles för tidigt. Don't drink and drive helt enkelt.

Ryan dricker upp en flaska tequila i ett svep. Inte världens bästa föredöme, men han har fått miljoner människor att skratta. Det är tummar upp för det.

Bra grej med att ha sommarlov. Man har tid att läsa bibeltjocka böcker om vampyrer och tönterier som man har velat läsa om i flera månader.

Jag säger bara långklänning. Räddar vilken fuldag som helst. Halleluja för det.

Sommar sol och koskit!

Det är sommar här i palatset, praise Jebus!

(förövrigt så fattar jag inte varför jag alltid tar kort på mig själv efter jag tränat? Måste vara att jag är så förbannat snygg efteråt...)

Idag råkade jag bli skållad på låren av min mormor. Inte meningen, hon välte ut en kopp kaffe över mina lår, så nu är jag röd och fin där. Hörde jag kokt skinka?

hurra för mig

Jag är för tillfället en väldigt glad tjej. Jag klarade humanbiologin som jag har kämpat med nu de senaste månaderna, och därmed också klarat spärren för att fortsätta till nästa termin. Jag var riktigt jäkla nere i skorna där ett tag och trodde att jag skulle få börja jobba igen i höst, men lägger man manken till och sliter hund 10 timmar varje dag några veckor i sträck (yep, no kidding. Jag drömde om nervsystem och hormoner) så klarar man det. Praktiken är över, snart dags att gå tillbaks till skolan, och om 2 ynka veckor är skolan över. Sommarlov i 3 hela månader, utan en endaste skoluppgift att tänka på. Semester för tusan! Okej, ska jobba hela sommaren men ändå, att gå till jobbet på morgonen och sen när jag kommer hem så kommer jag inte ha någonting annat att tänka på, det är lyx.

Imorgon flyttar jag, katterna och Viktor till Guldheden i 2 veckor för att föräldrarna åker till Turkiet. På schemat står IKEA-besök, sommarstugebesök och allmänt bra häng. Hur mycket jag än älskar lägenheten och grottan (sovrummet) så behövs det lite miljöombyte.

HURRAHURRAHURRA JAG ÄR BÄST KYSS MINA FÖTTER!

Gnäll

Jag vet ju att jag mest bara gnäller om hur mycket jag har att göra nu, och det är inte roligt att läsa om. Jag hatar själv att läsa om folk som gnäller om de mest banala sakerna, så orkar ni inte med en massa självömkan och whine så tycker jag inte ni ska läsa vidare. Så, gå iväg, läs något annat, drick kaffe, whatever. Sluta läs... Nu. Detta är mer som ett brev än någonting annat, till alla i min omgivning. För tillfället är jag VERKLIGEN INTE på topp. Min sociala förmåga är på noll och lust att umgås existerar knappt. Varje ledig dag jag haft på det senaste har jag sovit mellan 10-14 timmar, och ändå känt mig trött. Förutom när jag åkt till skolan så har jag suttit på KTB, pluggat tills ögonen blöder och gått och tränat. Det är det enda fysiska/psykiska jag klarat av utöver att läsa. 1-2 timmar där jag inte kan tänka på humanbiologi, nervsystem, endokrinologi, proximala tubuli och RAAS. Varenda minut så tänker jag på att jag borde läsa inför humanbiologi-omtentan, den hänger över mitt huvud som en yxa. Jag vill bara vara klar, bara ha den gjord. Ork till att hänga med vänner, lyssna på andras vardagsproblem, vara en bra flickvän, höra av mig, det finns inte. Skolstressen har tagit över, helt. Och att jag nu ska börja med pratik i 5 veckor, med flera inlämningsuppgifter, en till tenta och eventuellt en TILL omtenta om jag inte klarar denna omtentan, får min kropp att falla sönder. Jag har fått ett stort munsår, inatt fick jag en vagel (som turligtvis gått bort under dagen) tappat massa hår, spröda naglar och glåmig i huden. Suck. Som tur är börjar praktiken imorgon och då får jag mitt schema, och tentan är på torsdag. Bara några dagars helvete kvar. Och då kan jag äntligen slappna av, börja höra av mig och träffa vänner igen (har fått mängder av sms under de senaste dagarna när folk vill träffas och sagt att det var länge sen man sågs. Suck. Dåligt samvete deluxe) och vara en trevligare flickvän. Nu jävlar. Håll tummarna för ett bra schema imorgon och bra resultat på tentan på torsdag!

can you hear the horses?

Imorgon åker jag på min välförtjänta semester till Tallinn, och som jag har längtat. Jag är gladare än dom flesta just nu och kommer säkert ha svårt att sova inatt. Inte bara för att jag längtar att åka iväg, utan för att jag varken har man eller katter hemma. Så Florence håller mig sällskap. Det är inte dåligt det heller.

stackars mig

Idag har jag inte mått bra, alls. Kom inte igång ordentligt förens för någon timme sen, annars har jag bara legat i sängen och tyckt synd om mig och mitt huvud. Vad hände? Sen när klarar jag inte av att gå ut längre utan att typ, dö dagen efteråt? Måste vara åldern.

Borde sovit för länge sen, ska upp imorgon och prata om andlighet i vården med en präst i skolan imorgon. Efter det ska vi slipa på inlämningsuppgiften till seminariet. Är sådär pepp, men det ska bli skönt att ha det gjort. Efter det firar jag två lediga dagar och åker hem till Carina för lite bra sällskap.

Och vetni vad? Om 12 dagar, eller 11 faktiskt, så åker jag till Tallinn. Jag längtar så jag spricker.

still kickin it

I'm ALIVEEEEEEEE! Jag har bara lite sådär torka nu. Det är inte så mycket som händer på denna fronten, det är det gamla vanliga. Men icke idag! Trots att det är måndag så är humöret på topp. Men en stor skillnad är att det ÄNTLIGEN börjar gå mot vår. Temperaturen kryper upp några snäpp ovanför 0-strecket, det stora istäcket på genvägen har smält så man slipper gå runt alla husen när man varit och handlat, solen är uppe när man vaknar vid sju och går inte ned förens efter halv sju, och jag kan ha mina converse utan att frysa tårna av mig. Allt är påväg åt rätt håll! Innan man vet ordet av så sitter jag på balkongen, solar och dricker vin. We like.

Så, hur mår ni? Är allt okej? Känner ni också vårpeppen? Ta vara på't! Snart kan man ta på sig skinnjackan, jeansshorts och linne, och sticka ut i skogen och lägga av ett vårskrik a'la Ronja Rövardotter. Hell yeah!

skitfebruari

Vädervis alltså. Annars så är allt lugnt. Händer inte så mycket mer än plugga, sova, sova, plugga, träna, plugga, sova, träna, dricka öl, plugga, sova, träna etc etc. Det är nästan så man funderar på att krypa in i skogen någonstans för att dö. Fuck. Februari.

Fast nä, så illa är det inte. Det finns grymt mycket grejer att se fram emot som gör att våren och sommaren känns lite längre bort. Claudines 24-årsfest nästa helg, tatuering den 21:e, göra omtentan den 26:e (ja, fyfan. första omtentan, måste sätta!) Tallin med mamma och Erica 25-28:e mars och sen PRAKTIK. Heck yeah, det kommer gå fort som fan. Bäst att jag går och lägger mig nu så det går ännu fortare. Och nej, inte ute i skogen. Inte idag. Det regnar ju.

this will kill me

Jaha, så sa kroppen ifrån. Helt plötsligt började jag kallsvettas, bli snurrig i huvudet och ramlade pang bom in i väggen när jag skulle lägga mig på soffan och svimmade av. Jag vettefan om det har med stress att göra som min mamma tror, jag tror den främsta orsaken är att jag har riktigt lågt blodtryck.

Alltid när jag reser mig upp snabbt eller går upp ur sängen så börjar det snurra i huvudet och jag vacklar till. Mina händer och fötter är nästan alltid iskalla och samma gäller näsan. Naglarna och läpparna blir lilablå. Detta har förvärrats mer sen jag hade ÄS för lite mer än 6 år sen, då jag fick hypothermi flera gånger om. Jag blir väldigt lätt nedkyld och fryser nästan ständigt. Tror inte kroppen repat sig riktigt, trots att det gått så många år.

Tog en bild på när jag precis satt på mig mössa och halsduk, och en efter jag hoppat omkring och försökt värma mig.

Kall

Varm.. Eller ja, relativt.

Vet inte riktigt hur jag ska göra för att få det att försvinna. Vill man verkligen höja blodtrycket på någon?

Summering av året 2010

Vintern
- Lämnade Göteborg för mer nordliga breddgrader, dvs Uppsala. Läskigt att lämna staden jag växt upp i, all familj och vänner, speciellt då flytten var på obestämd tid. Då iaf.

- Jag och Viktor firade 2 år som par den 26/1.

- Jag började läsa på universitetet för första gången, pedagogik med inriktning mot vuxna och arbetsliv.

- Levde ett väldigt studentiost liv, gick på gasquer, pubjobbade och annat roligt.

- Men trots allt nytt och roligt så längtade jag hem något så innerligt. Förhållandet var inte bra för fem öre, hade inga roliga kursare och de flesta jag umgicks med på nationen var alldeles för.. Studentiga. Dvs levde studentlivet till max, medans jag ändå hade sambo och inte behövde käka nudlar typ.

Vår
- Blev rätt skoltrött och tyckte inte det var roligt alls. Fick skriva PM om att lära ut till vuxna samt hålla en egen lektion i 45 min, vilket var jobbigt SOM FAN då, men är glad att jag fått göra. Har lärt mig massor av det.

- Började träna i mängder och gick i snitt 1-2 mil om dagen. Tror aldrig jag har varit så vältränad i mitt liv som jag var i somras.

- Bröt tån. Buhu.

- Gick på mängder med promenader. Massor.

- Skoltröttheten tog ut sin rätt, och jag hoppade av sista kursen, Utvärdering. Vettefan om jag kommer ta igen det någongång, vi får väl se.

- Spenderade min skolledighet mycket på balkongen, solandes och läste böcker.

Sommar
- Jag åkte till Göteborg över sommaren, och jag och Viktor tog en månads paus. Och tacka Gud för det, troligtvis det som gjorde att vi fortfarande är ihop idag och lyckligare än någonsin!

- Var på mitt första bröllop någonsin, och det finaste. Äntligen gifte sig min moster Nina och hennes goe Christian sig! Hade på mig en klänning som kostade 25 spänn, som hittat.

- Åkte till Peace & Love och jobbade som funktionär, och såg massor med bra band, typ NOFX, Roky Erickson, Gallows, Patti Smith, Them Crooked Voltures, m.m.

- Efter massor av slingningar och solblekning, så blev jag blond igen. Aldrig mer brunett!

- Tog igen massor med tid med mina vänner, badade och var ute på mängder av festnätter. Bland annat på Avalons takbar, utanför Way out westområdet och andra äventyr.

- Dock inget kul utan jobb, jobbade heltid hela juli och nästan hela augusti..

- Fyllde 23, firade på Sticky och blev helt i gasen. Man ska inte säga till alla att man fyller år, då blir man bjuden på alltför mycket shots..

- Åkte till London med mannen.

- Kom in på sjuksköterskeprogrammet i Borås, struntade i röntgensjuksköterskeprogrammet i Uppsala och flyttade tillbaks till Göteborg. Helt klart ett av mitt livs bästa beslut!

Höst
- Viktor flyttade ner till Göteborg, och vi flyttade ihop i vårt palats vid Vårväderstorget, för andra gången.

- Pluggade arslet av mig, sov på tråkiga föreläsningar om vårdvetenskap och lärde känna tokhärliga tjejer; Sanna, Veronika, Josefin och Klara!

- Bröllop igen, denna gång Linn och Lars.

- Hade min årliga Halloweenfest, Orre klädde ut sig till Jimmy Åkesson och vann bästa utklädnad. Claudine vann för bästa och värsta Törleyfylla och däckade vid halv tio. Skål!

- Fick ryggskott efter Carinas inflyttningsfest. TOKIGT!

- Min lilla skrutt, Bosse, fick för sig att det var en bra idé att hoppa ut/ramla ner från balkongen. Kattdramatiken slutade väl som tur var.

- Och ja, har mest haft en underbar höst. Massor med plugg, men ändå mängder med roliga pluggfikor, massa träning och promenader och lite fest och spelningar däremellan. Gaslight anthem-spelningen var den bästa jag varit på någonsin, och att få se Chuck Ragan på köpet var ju inte helt fel.

Gott nytt folket!

Dag 17 – Mitt finaste minne - Alltså nää, kör en ful min istället..

Nästan alla frågor är så jävla skitnödiga att jag knappt orkar svara på dom längre. Har det inte redan varit en fråga om ett fint minne redan? Jag är trött efter cykling i nästan 2 timmar och plugg på det, nu ska jag dricka vin och somna i soffan, och vakna pigg och glad tills när Viktor kommer hem så vi kan öppna våra julklappar..

Visst är det svårt att tänka sig att jag är osminkad och precis hemkommen från träning på dessa bilder? Ser ut som de är tagna från första bästa ELLE liksom! Kate Moss släng dig i väggen! Åh vad jag är vackerrrrr! <3<3<3<3<33<3<3<3asdrtaysdr tu76egb6587u54ey werh

Dag 16 – Min första kyss

Jag tyckte verkligen jag var sist i hela världen med att bli kysst. Alla verkade ha gjort det, så jag ljög om att jag hade kysst någon. Sa att jag kysste någon jag träffat i Spanien när jag var där med familjen. Perfekt alibi för att ingen skulle få veta.

Iallafall, så var jag 13 första gången jag kysste någon. Jag hade pussats på sanning och konsekvens och sådär, men aldrig en kyss. Första gången var med första pojkvän, M. Hemma hos honom, ute i hans soffa, när hans föräldrar var ute och handlade. Och jag kände mig så jäkla cool. Han var 17 år och gick på gymnasiet. Jag gick i sjuan och var fortfarande en fjutt. Liksom, wow. En kille som var äldre än min syster! (Några år senare insåg man ju att han var egentligen riktigt patetisk, vilken kille i andra ring blir ihop med en tjej i SJUAN? Och så åkte han moped och bodde i Angered, vilket kap. Inget långvarigt förhållande direkt.)

Ja, det var första kyssen det. Inte den bästa, men det brukar ju förstagångare aldrig vara heller.

Dag 15 – Mina drömmar

Jag är en ganska simpel människa. Iallafall nu när jag har blivit äldre. Förr så drömde jag om allt från att bli modell till soldat. Å ena sidan drömde jag om att bli socialsekreterare, ta fast äckliga gubbar som våldförde sig på barn och andra orättvisor.

Det där med att försöka förhindra orättvisor och hjälpa till finns kvar. Det är ju lite därför jag läser till sjuksköterska. Min dröm är att efter jag är klar och har fått lite kött på benen är att gå med i läkare utan gränser, och att få hjälpa människor som är drabbade av krig eller naturkatastrofer. Att få se att mina ansträngningar verkligen gör någon nytta, och att jag som är lyckligt lottad får ge tillbaks. Detta är en dröm som jag kommer se till att den infrias, oavsett vad folk omkring mig tycker. Klart att det kan vara en farlig position, men hur skulle det fungera i världen om man undvek att göra ansträngande uppgifter för att det är för farligt och att "någon annan kan göra det". Det finns inga "andra".

Sedan finns det ju massor av andra såna där drömmar jag har. Åka och jobba utomlands i ett år, vartsomhelst. Resa runt, framförallt till Japan och Nya Zeeland. Bila genom U.S.A med Claudine (och vem som helst som vill hänka på!) och utforska Texas. Skaffa en grym bil. Köpa ett hus med Viktor ute på landet och ha massor med djur. Och få två fina ungar. Svenssonlivet på en pinne, det är fasiken något att eftersträva.

Dag 14 – Dåliga vanor och laster

De där jävla cigaretterna. Vi har haft ett hatkärleksförhållande ihop i 10 år, ibland är det ofta och intensivt, ibland så blir det ingenting på flera veckor. I sommar satte jag upp flera datum då jag skulle sluta röka, period. 1:a juni, 1:a juli, sen på min födelsedag 1:a augusti.. Ja, som sagt. Jag kom med dåliga ursäkter hela tiden. Jag vet hur fruktansvärt dumt, ofräscht, dyrt och äckligt det är med cigaretter, men trots detta är jag inte tillräckligt motiverad för att sluta. Jag har äntligen lagt av med vardagsrökandet, men feströkandet.. Det går inte. Jag tycker det är så fruktansvärt jävla gött ihop med ett glas vin, eller på en uteservering ihop med en kall öl. Eller en cigarett till kaffet när man sitter ute på balkongen och pluggar. Eller om man är lite filosofisk och lyssnar på bra musik och sitter på fönsterbläcket och spanar ut. Jag hoppas dock att motivationen till att lägga av med det också kommer snart. Vi får se.

Mina andra laster är dock rätt få. Jag gillar vin kanske liiite för mycket, men det är ingenting som sker på daglig basis, knappt 1-2 ggr/veckan. Lösgodis är jag rätt svag för och sötsaker i allmänhet, men är också där ganska bra på att hålla det i schack. Men Cola light och kaffe, där jäklar snackar vi laster! Dom kommer nog upp på samma plats som cigaretterna.

Så ja, jag har en förstaplats då, för alla. Mina tre dödssynder och laster som kan få mig att kräla i gyttja typ: cigaretter, kaffe och Cola light. Nu blir jag sugen.

Dag 13 – Den här veckan

Har jag..

- Pluggat 3-6 timmar varje dag
- Sovit ungefär 9 timmar varje natt, förutom natten innan tentan
- Funderat på att börja kolla efter ky-utbildningar
- Hatat nervsystemet, endokrinologi och allt som har med människan att göra
- Druckit vin
- Gått på Indoor walking, BodyCombat, Cykel/Core och strosat runt och styrketränat på gymmet
- Köpt den där Guns n roses-tröjan från H&M jag velat ha sjukt länge, för endast 45 spänn! Hej jag gillar när de rear ut saker för knappt någonting alls.
- Jobbat för första gången på länge. Sjukt kul!
- Svurit mycket
- Varit seg
- Varit på IKEA med Viktor och köpt välbehövda saker till vårt palats.
- Varit på middag hos mamma och pappa och träffat min bror, hans fästmö och deras toksöta hund Hilda.
- Badat katterna, med blandat resultat
- Varit osocial och knappt hunnit träffa någon.
- Och är nu rätt.. Seg. Igen.

Veckan som kommer..
- Har jag föreläsningar från mån-fre
- Ska jag försöka vara mer social
- Ska jag plugga, så det inte blir tokjobbigt inför nästa tenta i januari. Fast äh, who am I kidding? Kommer bli jobbigt ändå.
- Slå in julklappar
- Ha julafton med Viktor som sticker till Uppsala på söndag
- Gå på julfest
- Träffa Aina. Hoppas jag. Vill jag. *pikpik* Hoh.

Dag 11 – Mina syskon

När jag var mindre så tyckte alla i min klass att det var konstigt att jag sa att jag hade två syskon. "Men du har ju bara Erica ju?!" När jag förklarade att jag har en halvbror som var 20 år äldre än mig och bodde i Borås så "räknades inte det, det är ju inget riktigt syskon, det är ett HALVsyskon!" Bah. Jag har alltid sagt att jag har två syskon, även fast vi inte växte upp ihop. Vi ses ju ändå några gånger om året, och kanske lite mer nu när jag läser i Borås.

Iallafall, så är det min storasyster Erica, jag och min storebror Niclas på bilden. Erica och jag är helsyskon, och Niclas är pappas son. Det skiljer 3 år mellan mig och Erica, men i ärlighetens namn känns det ibland som 10.

Erica och jag har alltid varit lite av varandras motpoler, hon har varit väldigt duktig i skolan, smart och vetat vad hon velat bli från dag ett. Jag har varit halvslarvig och hoppat runt från jobb till jobb, utbildning till utbildning. Hon flyttade till Paris för att läsa 2:a året på gymnasiet när jag skulle börja åttan, och när hon kom tillbaks så flyttade hon hemifrån, redan vid 16 års ålder. Erica har alltid kunnat ta vara på sig själv, och är redig så det skriker om det. All hennes framgång har hon slitit hund för, det ska ni veta.

Tycker dock att det var tråkigt att hon flyttade hemifrån så tidigt, och att hon nu bor långt ifrån mig igen. Fast som tur är så är det inte Paris denna gången, utan bara Stockholm. Hon är världens bästa sis och det finns ingen annan som jag kan börja flamsa så mycket med som henne (och göra det klassiska systrarna Almén-skrattet: sitta helt tyst och typ, skaka, sen dra in massa luft och köra ett BWAHAHAHHAHAHAHAHA!) och göra narr av våran stackars far och mor.