311209x2

Har ingen kamera för tillfället, eller jag HAR men orkar inte gå och köpa batterier och jag hittar inte Viktors kameraladdare. Så, här kan man se lite av håret (crappy webcamkvalle) men det är ljusare i botten och i ovanhåret än vad det är på bilden, men jag är svinnöjd.

Och nej, jag är inte naken. Har en axelbandslös svart klänning, och nu har den blivit större så jag är rädd att jag kanske flashar the girls ikväll :( Hah, eller det är nog inte klänningen som är större, det är jag som har fått mindre bröst.. Fail.

Nu sticker jag till Sanna, så fort Clausi kommer hit. Hon ska sova hos mig ikväll, och imorgon blir det New Moon på bio.

Puss!

311209

Sitter och småfryser, men har en väldigt luddig katt i knäet som värmer mig. Både han och jag är toknöjda.

Spinningen idag tog lite knäcken på mig, fattar inte hur man kan ha så olika kondition för olika saker. När det gäller box, combat, aerobic eller danspass så kan jag hålla på i flera timmar och pusha mig till yttersta gränsen. Men spinning, step eller något sånt.. Jag faller direkt. Tycker det är så jäkla tråkigt att jag tappar andan efter 10 minuter. Men jag tog mig igenom det iallafall, och kommer troligen ha träningsvärk och blåmärken på rumpan.

Nu är det dags att sätta igång och göra bröd inför ikväll, det blir knytis. Och efter det, massor av glitter, lösögonfransar och rosa champagne. Är det avskedsfest för mig så är det!

Gott nytt 2010 och jag hoppas att allas år kommer bli bra. Jag är nästan helt 100 på att mitt kommer bli det.

301209

Fick nyss ett fyllesamtal. Eller, inte ett fyllesamtal i DEN bemärkelsen, men personen i fråga var full. Hickade lite och lät ledsen, och sa att hon inte ville att jag skulle flytta. "Hur ska jag klara mig utan dig?" Jag vet inte hur man ska svara på en sån fråga. Att bara säga "Men du klarar dig såklart!" eller liknande känns väldigt.. Pissigt? Den frågan innehåller så mycket mer, det är inget man slänger ur sig. Och jag vet att det inte var någon som kom ur bara för att personen var full, jag vet att det kom från hjärtat. Allt jag kunde säga var; "Jag vet att du kommer göra det." Det är inte så att jag typ, dör? Jag ska bara flytta. Flytta 45 mil. Andra sidan. Hur länge vet jag inte.

Jag får dåligt samvete när jag säger att jag längtar efter flytten. Men, jag längtar inte efter att lämna det jag älskar här. För det är mycket jag älskar här hemma. Men det känns som jag levt i limbo de senaste månaderna, åren.

Känns som jag skalar av nytt för varje dag som går. Börjar bli en ny person, bygga upp en ny personlighet. Bort med blygheten, bort med det mörka håret, bort med tröttheten, bort med tristess, bort med samma-gamla-vanliga.
Men ändå fortsätta vara jag.

Nu är det 8 dagar kvar. Helt sjukt.