måndag 15 november 2010

modebloggerskäään

Ah, idag och igår dåra har jag haft på mig dessa vintage mjukisar som jag lånat av min kompis som i sin tur lånat dom av sitt ex som köpt dom någonstans på en uuuuurläcker liten butik i hans hemstad i Philadephia, såå jäkla vintage och unika! Dom har den där perfekta grafitgrå färgen som är så unika för just mjukisar dåra. Och sen harja den här lite för korta och smutsiga hoodietröjan dåra, som är all the way from a street-affär i Pariiiis. Prickig och så jäkla snygg, den är so right right now. Strumpor är så 2009, nu kör man strumplöst. Och det som är så höst 2010 är att köra på gårdagens festsmink som man inte orkade tvätta bort och ett söndersprejat hår. Så-jävla-fab!

Okej, det märks att jag är rätt rastlös? Får lite dåligt samvete av att göra absolut ingenting både igår, idag och imorgon. Eller jag gör ju någonting, jag läser så mycket som jag orkar. Sen när det blir lite för mycket information så sticker jag ner till gymmet på torget och springer ur all överskottsenergi.

Jag vet inte varför jag inte är så nervös över det här som många andra i min klass verkar vara. Jag hetsar väldigt sällan numera upp mig för grejer som jag kanske egentligen borde hetsa upp mig för, som exempelvis tentor och inlämningsuppgifter. Saken är den: jag kan aldrig göra mer än mitt bästa. Det kanske låter som jag är värsta slackern nu, men så är inte fallet. Jag gör verkligen allt jag kan, men jag orkar inte stissa upp mig inför det. Om jag inte klarar en tenta, så får jag göra en omtenta. Om jag inte klarar det heller, så kanske just detta programmet inte var rätt för mig. Jag menar inte att man inte ska sätta krav på sig själv, det ska man självklart göra. Men man ska inte driva sig själv till magsår och utbrändhet. Det kanske låter som jag tar väldigt lätt på saker och ting, men det kanske inte är någonting negativt med det heller? Livet är till för att göra misstag, och göra dom om och om igen, tills man känner att man är på rätt väg.

Så länge man gör så gott man kan, och försöker så gott man kan, så är det bra nog.

Sincerely yours, Elina.