Det här med tro och livsåskådning. Å ena sidan så tycker jag att religion är till grund för mycket orättvisor och missförstånd här i världen, och att mycket vidriga saker görs i "Guds namn". Men å ena sidan tycker jag att det är fint att religion finns, p.g.a. den tryggheten och gemenskapen som tron ger till de människor som väljer att ta sig till tron till sitt hjärta. Plus att de tre största religionerna bygger på samma grundtanke, vilket är att "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Fast formulerat på ett annorlunda sätt.
Men vart jag själv står är jag otroligt kluven. Jag tror på att man som sagt ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, och att synden straffar sig självt. Karma liksom. Och jag tror säkert att det finns flera som får ut mycket av livet genom att leva som en enskild individ och att världen kretsar endast runt dom och deras val, men för mig, så fungerar jag som bäst i samspel med andra människor omkring mig. Det är ju lite roligare också.
