Måndag

Första helgen i Göteborg har varit minst sagt.. Intensiv? Mycket vänner, mycket festande. Imorgon är min första arbetsdag (8-17) vilket känns riktigt skönt. Lite nervöst dock, eftersom det är på ett ställe jag aldrig jobbat dag på tidigare, men eftersom det är där jag ska ha mina veckor i sommar så är det lika bra att börja träna lite.

Saker att fixa idag: Ringa lönekontoret för skattejämkning, träffa Claudine, köpa en försenad mors-dagspresent och senare fika med Carina.

Saker jag vill ha: En resa.

Piss

Jag är på kasst humör. Jag orkar inte umgås med folk, men jag vill inte vara ensam. Jag är rastlös men trött. Jag är glad men ledsen. Uuuuh.

Tycker min mens kan komma någongång så jag blir på normalt humör.

Kär

Jag är för tillfället helt förälskad i Anton Kristiansson. Eller ja, inte så, men iallafall i hans texter. Musiken kanske inte direkt är min stil, men det spelar ingen roll. "Du är knark" spelas varmt på min spotify för tillfället. Låten "Lilla London" är helt okej, Broder Daniel -samplingen är typ, helt genial (tycker jag som gammalt BD-fan, höhö..) Alltid kul när det är en local som gör bra musik, heja Majorna!

Göteborg

Klockan 20.15 i måndags steg jag av på Göteborgsk mark och möttes upp av två glada töser. Mycket hopp, stoj, skratt och lite tårar (var massor av det när jag lämnade Stockholm, men det är en annan historia..) och sedan mot Guldheden.

Och sedan dess har jag nog inte varit ensam i ens.. 2 timmar. Helt ärligt. I måndags sov Malin här, igår var det Sanna och idag Claudine. Och imorgon bitti kommer Malin hit och byter av med Claudine, hah! Så kort och gott, att komma tillbaks till Göteborg har varit intensivt. Men förbaskat roligt! Har inte riktigt sjunkit in hos mig att jag ska vara här såpass lång tid, men det börjar väl komma.

I helgen skall Malins 22-årsdag firas, och det med pompa och ståt! Och imorgon blir det afterwork med Carina, känner mig som rena rama livsnjutaren.

På tisdag börjar allvaret igen, och jag sätter igång och jobbar. Känns faktiskt jäkligt skönt.

Nu, sängen.

Snart

6 timmar kvar till tåget går. Jag ligger i sängen och ska snart masa mig upp och gå min sista powerwalk runt i gamla Uppsala. Vid 14 kommer Viktor hem, och sedan åker han med mig till Stockholm och hjälper mig med alla grejer. En jättestor bag, en fullproppad resväska och en katt i en transportbur. Och ja, min egna väska då, med dator och grejer. Det här kommer nog gå bra.

Samtidigt som man är peppad så känns det lite konstigt. Finns ju så mycket här jag kommer sakna. Men till att börja med tänker jag bara se allt positivt med det.

Fredag

Jag är lite smånervig för hemfärden. Kläderna är nu packade i ena bagen, och nu skall resten (skor, smink, plattång etc..) i den andra. Och allting verkar få plats, nice.

Men jag är sjukt nervös gällande min medresenär. Bosse. När vi flyttade upp så var han riktigt lugn och tyst hela vägen upp. Då åkte vi runt 11-snåret och var i Uppsala vid 19. Ändå, 8 timmar. Inte dåligt för en kisse i en liten åkbur.

Men tåg är en helt annan grej. Plus att vi ska sitta i en vagn där djur är tillåtet, så jag gissar på att det kommer finnas mängder med hundar och andra katter. Snacka om nerver för Bosse. Det värsta som kan hända är väl att han sitter mjauar konstant i 4 timmar. Suck. Får smyga ner några sömnpiller i maten innan vi sticker..

Idag är planen att göra så lite som möjligt. Är lite småbakis efter gårdagen och rätt seg, så det enda planerade är ett skivstång + konditionspass vid 17. Sista Friskispasset med inför sommaren, kommer få akut träningsabstinens.

Soldag

En av de många dagar i rad då det är 25+ och sol i Uppsala. Det tas vara på ordentligt. Om 4 dagar är det dags att åka till Göteborg igen, och enligt S(hit)MHI så ska det vara 11 grader och regn när jag kommer ner. Eh, nej. I do not approve.

Ikväll är sista gången denna terminen jag går på Stocken. Sista festkvällen, sista gången jag hänger med Charlie. Kommer nog bli lagom lipigt.

Ian Curtis

Den 18:e maj 1980 gjorde låtskrivaren och sångaren i Joy Division självmord. Dagen efter skulle bandet åka ut på sin första USA-turné, och hade med största möjlighet gjort succé. Men istället valde Curtis att ta livet av sig, efter att ha lyssnat på Iggy Pops "The idiot" och tittat på filmen Strozek flera dagar i sträck. Varför? Berodde det på hans epilepsi och manodepressivitet? Berodde det på att han höll på att lämna sin fru för sin älskarinna? Eller på grund av höga krav inför turnén?

Ingen vet. Vad man vet är att Joy Division var banbrytande för kommande musik i Storbritannien, och över hela världen. Utan Joy Division hade knappast The Smiths, Interpol, The Editors eller Thursday låtit så som de gör idag.

Efter att Curtis tog livet av sig bestämde sig de resterande bandmedlemmarna i Joy Division att bilda ett nytt band, New Order, och att aldrig spela gamla Joy Division-låtar igen.

Jag älskar Joy Division. Jag älskar Ian Curtis och hans speciella röst och mörka djupa texter. De har melodier som ingen annan kan efterlikna, och som sätter lika djupa spår. För mig finns det tre män, och det är Ian Curtis, Steven Patrick Morrissey och Geoff Rickley.

Så sitter ni och har ingenting speciellt för er, lyssna igenom mina favorit Joy Division-låtar. De är så mycket mer än Love will tear us apart (men jag måste medge, den är helt jäkla underbar. Och självklart med.)

Nattmusik

Har börjat vända om på dygnet. Inte så bra. Men vad ska man göra när man är superpigg vid två och verkligen inte kan sova? Imorgon ska jag ge mig fan på att gå upp vid nio, oavsett hur skön sängen är.

Bjuder på min nattlista på Spotify. Finns massor med fint, gamla och nya pärlor. Och avslutas ju självklart med The Smiths - Asleep. Då vet jag att det är dags att lägga mig. Heh.

Från mitt fotoalbum

Som sysselsättning idag (efter promenad, innan Norrlands och dart) så tog jag kort på gamla fotografin. Är riktigt kul att spana in alla gamla foton från Larv-tiden och på mina föräldrar och syskon, och förfäras över mammas permanenter. Men också att fånle till tusen av söta kort från när man var en liten plutt. Och ja, napp var det jämt, för hela slanten. Tack vare den fick jag ha gomtandställning i mellanstadiet. Inte så coolt.

Göteborg

Tar en paus i bloggpausen. Eller är det kanske slutet på bloggpausen? We'll see.
Om 1½ vecka åker jag till Göteborg och stannar över sommaren, vilket gör att jag försöker "suga ut" det sista utav Uppsala, men det är så sjukt mycket man saknar. Förutom det väldigt uppenbara (familj och vänner), så är det massor med småsaker. Så, vad för något?

1. Espressohouse



I Uppsala finns det ytterst få kaffeställen. Eller alltså, det finns mängder med caféer, men inga direkta kedjor. Den kedjan som är störst (och enda jag sett här) är Wayne's coffee. Och något knepigt ställe som heter Hugo's, men det har jag inte testat. Jag längtar som fan efter Espressohouses Vanilla Latte och scones med cream cheese och marmelad, mm! Wayne's coffe's White coco latte & vanilla latte är inte i närheten lika gott, smakar bara bränt och.. Uääh. (Vet dock inte ifall Espressohouse finns ute i förorterna, men ingen i stan iallafall..)

2. Seven Elevens coffeecooler



Varje gång sommaren kommer, är det premiär för coffeecooler. Coffeecooler slår alla glassars arsle och det bästa som finns att dricka när det är varmt och soligt ute. Här finns det bara pressbyrån, där isdrycker icke existerar. Så, första soliga och varma dagen i Göteborg efter jag kommit ner, så ska jag hänga på låset på närmsta 7/11, och köpa med mig 4 liter. En hel jäkla batch.

3. Cykelvägar



I Uppsala cyklas det överallt. Alla har en cykel, och alla cyklar dit dom ska. Detta gör att folk tar sig frihet att cykla på alla vägar, oavsett om det är gångväg eller motorväg. Det finns liksom cykelvägar, ytterst få, men INGEN JÄVEL BRYR SIG!! Plus att de har INGEN respekt för fotgängare, utan cyklar fort som fan in emellan två fotgängare. Detta har gjort att jag blivit påcyklad 4 gånger, varav en gång cyklade tjejen så jävla nära och så jävla fort att handtaget slog i min hand så två av mina fingrar svullnade upp till förbannelse. Tack så mycket! I Göteborg känns det mer som cyklisterna håller sig på cykelvägen, och borta från gångvägen. Det gillar jag.

4. Färre studenter

I Uppsala består säkert 70% av invånarna av studenter. Vilket gör att man bara umgås med studenter. Man går bara till studentställen. Man dricker bara billig blaskig öl. Man träffar typ aldrig en vanlig person som typ, jobbar på posten. Vilket kan bli rätt frustrerande, för man har väldigt sällan en vanlig diskussion. Det handlar alltid om skolan, ämnen, tentor, etc. Men nästan ingen man träffar av studenterna har jobbat innan, alla har kommit direkt från skolan. Inte för att vara sådan, men det kan bli rätt.. Enformigt. Självklart kan man ju gå ut på vanliga ställen, men när alla är studenter och kommer in gratis på nationerna, varför ska man då gå någon annanstans?

5. Fler butiker i centrum

En sak som jag stört mig på till förbannelse är att det bara finns en av varje butik inne i centrum. Jag är van att om det t.ex. inte finns ett plagg i min storlek på Carlings/H&M/Whatever så sticker jag till en annan butik några hundra meter bort. Här så får man åka till något utav köpcentrumen i utkanten av stan. Sure, hade jag haft ett busskort så hade detta inte varit ett problem, men ändå. Att ta bussen en kvart för att åka till samma butik? Nja, tror inte det. Så det är bara att nöja sig ifall det man vill ha inte finns.

Men självklart så finns det massor av saker här som bra. T.ex. att folk generellt är mycket trevligare än Göteborgare. Jag trodde innan jag flyttade hit att människorna här skulle ha ett visst Stockholmssyndrom, men det är ytterst få sådana jag stött på. Jag gillar att nästan alla matbutiker ligger bredvid varandra, så att de konkurrerar med priserna. Jag gillar att det är så himla grönt, luktar gott och att det finns massor med skog och bra promenadvägar.

Så, dessa sista 10 dagarna skall det tas vara på dessa vägar, och ja, allt annat bra med såklart.
Sen är det homecoming queen som gäller!

Bloggpaus.

Maj månad kommer bli en jobbig månad för mig. Jobbig situation hemma, mycket i skolan som ska fixas och massor av annat. Så förlåt ifall jag inte hör av mig lika mycket, ifall jag inte går ut lika mycket, inte skrattar lika mycket. Men detta kommer bli en enorm prövning, som jag gett mig fan på att klara av.

Mycket nu..

Det är en del som händer just nu. Står i valet och kvalet att åka redan nu, och strunta i den sista kursen. Men det är ändå bara en månad kvar, och en månad står jag ut i stormen.

Tänker på det Claudine sa, att "sista chansen gavs för länge sen", och hon har sant. Ordet förlåt känns väldigt uttjatat.