När jag var mindre så tyckte alla i min klass att det var konstigt att jag sa att jag hade två syskon. "Men du har ju bara Erica ju?!" När jag förklarade att jag har en halvbror som var 20 år äldre än mig och bodde i Borås så "räknades inte det, det är ju inget riktigt syskon, det är ett HALVsyskon!" Bah. Jag har alltid sagt att jag har två syskon, även fast vi inte växte upp ihop. Vi ses ju ändå några gånger om året, och kanske lite mer nu när jag läser i Borås.
Iallafall, så är det min storasyster Erica, jag och min storebror Niclas på bilden. Erica och jag är helsyskon, och Niclas är pappas son. Det skiljer 3 år mellan mig och Erica, men i ärlighetens namn känns det ibland som 10.
Erica och jag har alltid varit lite av varandras motpoler, hon har varit väldigt duktig i skolan, smart och vetat vad hon velat bli från dag ett. Jag har varit halvslarvig och hoppat runt från jobb till jobb, utbildning till utbildning. Hon flyttade till Paris för att läsa 2:a året på gymnasiet när jag skulle börja åttan, och när hon kom tillbaks så flyttade hon hemifrån, redan vid 16 års ålder. Erica har alltid kunnat ta vara på sig själv, och är redig så det skriker om det. All hennes framgång har hon slitit hund för, det ska ni veta.
Tycker dock att det var tråkigt att hon flyttade hemifrån så tidigt, och att hon nu bor långt ifrån mig igen. Fast som tur är så är det inte Paris denna gången, utan bara Stockholm. Hon är världens bästa sis och det finns ingen annan som jag kan börja flamsa så mycket med som henne (och göra det klassiska systrarna Almén-skrattet: sitta helt tyst och typ, skaka, sen dra in massa luft och köra ett BWAHAHAHHAHAHAHAHA!) och göra narr av våran stackars far och mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar