Önskar bara att någon kunde säga till mig hur jag skulle göra. Det känns så jävla fel att spola bort 2 år, bara sådär, pga anledningar som kanske kan rätta till sig. Men kanske blir det inte bättre. För ska jag vara helt ärlig har det inte varit bra på länge. Såna här saker har varit slutet på alla mina förhållanden. Pauser. Det känns bara som att man försöker hålla liv i någonting som egentligen inte finns, och att man inte vågar göra slut på det uppenbara.
Jag vill egentligen inte, jag önskar att allting kunde vara som det var för ett år sen, men när är nog nog? När vet man att det faktiskt inte kan återgå till det normala? Jag vågar inte släppa taget, men samtidigt kanske är det rätta. Men det är så jävla svårt när känslorna fortfarande finns kvar, men det är alla omständigheter som gör det omöjligt att fungera. När man vill så himla gärna att det ska funka, men någonstans i beräkningen är det något som är fel, som gör att allt bara havererar.
Om någon är bra på att fixa förhållanden så får de gärna höra av sig. Eller säga till mig vad fan jag ska göra egentligen. För jag vågar/vill inte trycka på stop än, för nu får det bli pause.
HEJ
11 år sedan
Vad säger magen? (lyssna inte på hjärtat eller hjärnan) Magen har alltid rätt. Love you
SvaraRaderaMagen gjorde tokont när vi bestämde att pausa. Men jag hoppas det hjälper på något sätt. Jag vill inget annat just nu än att det ska funka.
SvaraRaderaFan Erica, jag hatar att livet ska vara såhär jobbigt ibland :( Love you too, and I miss you.
sv Väldigt snällt av dig att ta dig tid att skriva ett sånt här fint inlägg. Tack.
SvaraRadera