elinafrida.blogspot.com

Har just suttit och haft världens längsta samtal med Viktor om typ, allt. Om oss, om framtiden, om skola.. Och jäklar vilka grejer vi har kommit fram till.
Vi har ju haft uppehåll i snart en månad. Det känns som att tiden utan varandra har fått oss att uppskatta varandra bättre, och faktiskt kunnat garva med varann och ha det roligt ihop. Det har väl inte varit världens bästa uppehåll per se, men det har fått mig att förstå vad det är jag faktiskt vill..
Och framtiden. Eventuell flytt. Jag droppade bomben om att jag tänker flytta hem till Göteborg igen. Och ja, det blev ju inget hurra direkt. Men vi snackade igenom allting. Hur man känner sig dom första månaderna i en ny stad, hur det blir knepigt med ens huvud när man inte får hälsa på sin familj på några månader och att allt sätts i perspektiv. Känns så skönt att få råd av någon om vet precis hur det känns, och har varit i samma situation. Han skulle aldrig hålla mig kvar, men tycker också att jag ändå borde ge Uppsala en chans till.

Så just nu vet jag faktiskt inte vad jag vill. För faktum kvarstår, när jag flyttade från Göteborg för snart 4 månader sen så var jag så jävla trött på staden. Okej, kanske var det hela situationen som var jobbig, men det kändes verkligen så himla rätt att flytta. Att flytta till Göteborg igen känns lite som den lätta vägen ut. Jag har ju börjat få lite vänner, allt känns lättare nu när sommaren börjar komma, och jag tror att situationen hade känts bättre om jag läst ett program som jag verkligen VILLE läsa, och inte bara en kurs. Tror också att jag får ut mycket mer av mitt studentliv här, plus att min syster flyttar hit om inte alls lång tid. Jag vill inte ha henne långt borta mer, hon har bott i Paris nu i 1½ år, vill inte att det ska bli mer.

Men samtidigt så vill jag ju vara nära mina vänner och min familj. Det programmet jag vill gå helst finns ju i Göteborg också, så varför ens fortsätta vara kvar?

Nej, jag vet faktiskt inte alls vad jag vill. Allt beror på vad jag kommer in på. Jag framstår säkert som världens veligaste person, men också.. Kanske är det just det här jag behöver? Jag har ju bara gett det en sån kort tid, jag kanske borde fortsätta försöka?

Så, ja. Just nu lever jag på hoppet. I sommar ska jag fundera ut vad det är jag vill göra, och ta skiten när den kommer. Jag och Viktor har bestämt att vi ska ge förhållandet en chans till, och se vart det leder. I sommar har vi gemensamt bestämt att vi ska vara för oss själva, och fundera på vad det är vi vill egentligen, men nu känns det inte rätt att avsluta det hela.

Hoppas ingen blir besviken på mig. Jag vet att oavsett vad jag kommer välja så kommer någon bli besviken. Men jag måste tänka på mig själv. Och just nu vet jag faktiskt inte vad jag vill.

Allt jag behöver är tid.