170110

Helgen gick väldigt fort. Alldeles för fort. Men så blir det ju när man har roligt, och umgås med sin bästa vän. När man dricker massa gott vin, går i affärer, går ut och sjunger "Don't stop believing" och sen ligger inne en hel dag i soffan och svullar.

Imorse fick jag och Claudine springa till bussen, har inte riktigt koll på hur långt det är till centralen härifrån. 30 minuter verkade inte räcka, men vi släpade nog fötterna efter oss också. Det är lite svårt när man inte riktigt vet när man ska ses igen.

Idag har lipat som en liten unge. Jag har haft den sjukaste hemlängtan jag någonsin känt, och det kändes så konstigt att inte gå med Claudine på bussen och åka hem till Göteborg. Det är inte Göteborg i sig jag saknar, jag saknar inte min lägenhet för fem öre. Men jag saknar ju alla. Mamma. Pappa. Mina vänner. Försökt att sysselsätta mig såsom att gå promenader (1 mil sammanlagt. Helt sjukt) och aerobicpass. Viktor är ett bra stöd, för han vet precis hur det känns. Säger bra och vettiga ord. Som t.ex. att det kommer bli bättre när skolan börjar. Och jag tror honom.

Nu lägger jag ned hemlängtan och gråten ett tag, för att läsa ut Ljudet av ditt hjärta och sedan sova. Imorgon blir det PV-inspark och jag ska leka käck. Men jag är faktiskt peppad, tro det eller ej! Men några vikingakläder blir det inte för mig.