100110

I'm alive, and well. Eller ja, relativt. Igår fick jag mördarförkylningen från helvetet, så nu sitter jag under en gosig filt och snorar. Antar att det blir så när man springer ut och in med lådor i kylan och sitter i en kall bil i 7 timmar.

Flytten gick väldigt bra, vi hade tur. Kändes lite overkligt när jag åkte iväg i bilen och tittade på allihop och vinkade hejdå, och lilla Malin stod med tårar i ögonen. Igår blev det lite för mycket så jag låg inne i sängen med sjuk hemlängtan.. Ja, jag säger HEMlängtan! Även om Uppsala är mitt hem nu, så är ju Göteborg hemmet i slutändan. Men jag antar allt känns lite bättre när skolan börjar, och Clau kommer ju på torsdag. Hoppas det inte är lika svinigt kallt, så man faktiskt kan gå ut och göra något.

För damn! Idag var första gången vi var ute och gick ordentligt långt, inte till affären eller så. Först gick vi till Friskis så jag kunde köpa ett träningskort. Det kryper i mig av rastlöshet, har inte tränat på en vecka! Efter det gick vi hem till Viktors mamma, så allt som allt blev det väl en promenad på 1½ timme. I -18 grader plus ett snöbollskrig/slå av mössan på varandra i slutet så blev det sjukt jobbigt, och jag blev väldigt grinig när Viktor slog av min mössa lite för hårt.
Men jag mulade honom sen ändå, hähähähähäähääää...

Imorgon är planen att gå och beställa frisörtid som en del av en morgonpromenad, gå och träna, åka till IKEA och sedan tvätta. Sweet, nu börjar allt bli som vanligt, vilket innebär att ha 189894y398q4 saker att göra..